Rena rama concertinatråden.
Det står drösvis med friare utanför min dörr. Problemet är bara att det inte är mig dom söker. Det är Bettan. El Bettano. Galningen. Jag unnar henne det, för gudarna ska veta att hon har gått igenom sin beskärda del av mindre lyckade relationer. Ändå kan jag inte låta bli att undra: Vad Gör Jag För Fel?
Det finns mängder av fel på mig. Tonvis, faktiskt. Som en god vän brukar säga; jag är en jävla taggtråhärva. På riktigt, ett rent helvete att försöka leva med. Neurotisk och skogstokig på väldigt många sätt. Jag har bra sidor, jag är t.ex. en fena på att laga mat, jag är rätt så snygg naken (åtminstone i rätt ljus, s.a.s.) och jag är inte ett dugg svartsjuk. Men i övrigt: taggtråhärva. Så i vanliga fall skulle jag inte ifrågasätta bristen på friare, om det nu inte vore för att Bettan är en minst lika stor taggtråhärva som jag.
Brist på Facebook, hävdar Elizabeth. Brist på ren jävla galenskap, hävdar jag.
