Hillbilly som hillbilly

Mamman, systern och jag är på äventyr. Eftersom jag och mamma inte skulle kunna hitta ut ur så mycket som en hiss är det Sanna som kör bilen. Första anhalten är en loppis i Svalöv. Jag och mamma har varit där innan, och VET att man ska svänga vänster direkt efter att man kört över järnvägen. Så vi svänger vänster direkt efter järnvägen. Vilket inte är rätt. Till slut blir Sanna less på oss och ber mig fråga en karl som står och mekar med en bil på en uppfart om vägen.

Jag (extremt trevligt): " - Hej, CEBE-huset, vart ligger det?"
Mannen (lite förvirrat): " - Det är ju i Svalöv?"
Alla i bilen (med en ton som säger 'det-är-därför-vi-är-här-fattar-du-väl?'): " - Ja?"
Mannen (mindre förvirrat, mer extremt roat): " - Ja alltså, ni är i Teckomatorp!"

Ojsan.
Men jag vill tillägga att han i sin beskrivning betonade "sväng vänster direkt efter järnvägen". Fast då borde jag rimligen också tillägga att senast jag och mamma själva försökte ta oss till CEBE-huset så hände precis samma sak. Men det var ju ingenting vi kom ihåg den här gången, fattar ni väl?

avantgardism

Man kan ju ponera att om man haft en o-existerande fantasipojkvän vid namn Johannes under flera års tid, och sen träffar en verklig Johannes efter det, och inleder en form av relation med denna verkliga Johannes, så är det faktiskt fullt rimligt att relationen med den verklige Johannes förr eller senare kommer att fasas in någonting som närmast kan kallas et substitut-förhållande. Man kan ponera så.

Ett antagande om att detta kommer sluta bra är fullständigt orimligt. Men jag spelar åtminstone inte efter reglerna.


Sista utvägen

Jag vill ha ett råd. Jag ringer till Jens.

Jens: " - Men fråga inte mej, jag är ju skitdålig på sånt här!"
Jag: " - Jag vet, men jag har ingen annan att fråga! ...för dom svarar inte i telefon."

Det funderas på...



Vem är egentligen Friberg, och vad är det för fel på hans gurkor?!

Jag har länge undrat över detta. Jag har frågat mången människa. Jag har försökt finna svaret på google. Fortfarande rådvill. Det gick åt helvete med Fribergs gurkor, s.a.s. Några bud? Föga troligt, nästan inga av mina läsare är från skåne, och mina undersökningar visar att icke-skåningar inte ens använder uttrycket. Men det kan vara värt ett försök och så vidare.

Disklajmår:
Gav google en andra chans och fann på Flashback, detta de småkriminella personernas internettillhåll, några svar på min fråga:

De skånska uppgifterna kom bland annat från Kristianstadstrakten, Kävlinge och Billesholm. Åke Tornblad var i sin ungdom anställd på Andersson & Johansson, senare Höganäskeramik, där han omkring 1948 fick höra talesättet om Fribergs gurkor. Historien skulle vara att en tidigare anställd på Andersson & Johansson, som hette just Friberg, pratade vitt och brett om hur otroligt fint hans gurkor växte och vilken god skörd det skulle bli. Nu gick det inte riktigt som han hade tänkt sig. Under semestern blev det torka, och hela hans gurkskörd blev totalt förstörd. Fribergs arbetskamrater, som tidigare blivit tämligen trötta på hans skryt, frågade så klart hur det gick med hans gurkor. Först var han inte så intresserad av att svara, men till sist sa Friberg: »det gick åt helvete«. Därefter användes uttrycket »det gick åt helvete precis som med Fribergs gurkor« när något inte blev som det skulle i keramikverkstaden.

Tydligen finns ett liknande uttryck även på Åland, av alla ställen:

Denne Friberg hette Ernst Friberg och var bosatt i Hellesby i Hammarlands kommun på västra Åland. Han, liksom många andra åländska jordbrukare, odlade gurkor på friland. Gurkodling och även inläggning av gurkor har haft stor betydelse för många åländska jordbrukare sedan efterkrigstiden och nästan in i våra dagar. Enligt informanten skall således Friberg en gång när gurkskörden gick helt på tok ha sagt: »Dom for till Gud.« Uttrycket så som det sägs på Åland är: »Dom for till Gud som Fribergs gurkorna.« Betydelsen är att något blir helt förstört.

Sådärja, nu har jag försett er med riktigt trevlig kvällslektyr, och dessutom är den allmänbildande. Om inte annat så lär man sig att skåningar är något grövre i käften än Ålänningar. Å andra sidan äter skåningar mycket ål, och Åland heter liksom ÅL-and. Jag menar, intrigen tätnar ju.

Födelsedagspresent och en pik

Galningen fyllde ju år häromsistens, och jag införskaffade en lysande födelsedagspresent:

Just det! En fiskargubbe-tavla! Hon sa faktiskt i ett svagt ögonblick för några veckor sedan att hon ville ha en sån. Man får passa sig för vad man säger till mej, jag kommer bara ihåg konstiga saker som den här. Mycket bra att jag hitta farbrorn på en loppis, själv är jag hemskt nöjd. Ännu nöjdare kommer jag vara när han hänger på toadörren och förgyller mina måndagsmornar. Bettan är iofs rätt så lätt att köpa presenter till, för om all else fails: köp ost. Inte som en del andra jag känner som snart fyller år, och som envist vägrar önska sig nått utan bara säger "äh, skicka ett vykort" och istället lämnar mig med alla svåra beslut. Och ja, detta är en pik. Ta åt dej för fan.


'he finns som it

Man kan flytta bäst fan man vill, norrlänningar kommer man inte undan. För att fasa in er i detta nya system publicerar jag här ett citat av just en norrlänning. Så att ni vänjer er liksom.

Yllka: " - Hur uttalar du shorts?"
Fredrik: " - Shorts."
Yllka: " - Och hur säger man på norrländska?"
Fredrik (med norrländsk dialekt) : " - Badbyxor!"

Förändringstider

Jag skrev precis ett långt inlägg där jag mycket pedagogisk förklarade för eventuella läsare att förändringar kommer ske på bloggen. Sen tryckte jag på publicera, och allt gick åt fanders. Så här kommer en mindre pedagogisk förklaring:

Folk säger inte tillräckligt många roliga saker för att jag ska orka hålla citatbloggen vid liv. Jag tänker lösa problemet genom att publicera eventuella citat här istället. Är man en sån som bara vill läsa citaten och inte allt annat svammel jag skriver så får man skylla sig själv. Allt detta går emot mina principer, men sen när har jag någonsin lyckats hålla på principerna?

Säkerligen skulle man kunna skapa någon form av kategori på den här bloggen, så att man med ett enda knapptryck skulle komma till enbart citaten. Men igår tog det mig 35 arga minuter att lista ut vad det var för fel på internet (wireless-knappen var på "off"), så jag skulle inte ha några högre förväntningar på sådant kategoriserande om jag var ni.

Härmed dödförklarar jag filocitater.blogg.se. Okej? Okej.

AHS II

Idag tittades det på andra avsnittet av American Horror Story tillsammans med galningen (eller El Bettano som jag kommer börja kalla henne om hon faktiskt köper en poncho). Det var inget gråtrunkande och ingen galen bebis- och/eller tant, inga creepy ginger-tvillingar och inget skärande i armarna av struliga tonårsdottern. Det var, däremot, fortfarande ett spöke i gimpsuit, lite yxmord, ett knivmord, sjuksköterskeoutfits samt ännu mer av "the mongoloid" och hennes sjuka mor. Återigen skulle jag vilja förmedla följande till världen:

Va? Alltså, va? Eller va? Nä? NÄ?! Eller va? VA?!?!

Jag kommer bli besatt av den här serien. Jag känner att den redan lyckats fylla lite av det hålet som skapades i mitt hjärta när Hellcats lades ner.


Go Team gimpsuit-spöke, GO!


What is going on?!?!

Jag förstår mej inte på:

American Horror Story
Va? Eller nä? Eller va? VA?! Det är bebisdelar i glasburkar, storyline från Amtyville Horror, det är en naken man som gråtrunkar, det är ett spöke i gimpdräkt, ett hembiträde som ömsom är mamman från Six Feet Under och ömsom en ung, snygg tjej med fullständig french maid-outfit. Det är en störd tonåring som skär sig i armarna, läskiga ginger-kid-tvillingar som öppnar skåpluckor och mitt i all soppa står en tjej med downs syndrom vars mamma refererar till henne som "the mongoloid". I en TV-serie?! VA?! Jag fattar inte!

JSSF
Som nu måste döpas om eftersom han tydligen inte alls flyttar. Nej, det hade ju inte jag heller gjort om jag hade blivit erbjuden den snuskigt höga lön som han har blivit här hemma i Sverige, men det ställer fortfarande till det fullständigt för mig. Nu är jag tillbaka på ruta ett, och vet inte hur jag ska handskas med det här problemet. Dessutom har jag ju inte haft några som helst regler att följa de senaste månaderna eftersom han skulle flytta till Tyskland!, och sitter därför med skit upp til naveln eftersom jag har varit söt, rar, gullig, ömsint och i största allmänhet väldigt behaglig och kärleksfull. Kort sagt så kan jag mycket väl ha vaggat in honom i någon form av falsk trygghet. Bettan säger att jag har en pojkvän och kommer behöva köpa en julklapp. Jag säger att JAG FATTAR INTE HUR DET KUNDE GÅ SÅ FEL!

Lagtext
Har denna veckan suttit med en hög hemuppgifter å skolans räkning, och tragglat mig igenom en jävla massa lagtext. Nog för att jag visste att jag blivit dummare efter att jag slutade plugga, men det här är ju löjligt. Jag fattar verkligen inte. Jag läser och förstår orden, men jag fattar inte.

Men framförallt, och i särklass viktigast: American Horror Story. VA?!

För att citera en fantastisk disneykaraktär:
HAR JAG MISSAT NÅTT?!?!


Höst, del II

Inte en enda jävel har ens försökt att komma och plocka upp mig, och bära iväg med mig?! Vafan är det för uselhet?!

Kanske är det nån jävel som har försökt, men råkat dyka upp under någon av de tillfällen jag lämnat gömstället under täcket för att:
Stå och stirra på havet.
Gå på en extremt trevlig After Work med mina smått hysteriska klasskamrater.
Haft crazy-monkey-sex med Juristen-Som-Snart-Flyttar (JSSF).
Skrattat mig blå åt att Jens blivit anklagad för könsbyteri. Hahahaha, det är fortfarande extremt roligt.
Funderat på om jag ska åka och hälsa på Albonius eller om jag ska ägna den kommande långhelgen åt annat.

Det kan vara så att nån försökt just under dessa tillfällen. Det kan vara det. Men jag tror det inte.


Var det någon som sa höst?

En del dagar känner jag bara för att gömma mig under täcket tills någon kommer, plockar upp mig, och bär iväg med mig.

RSS 2.0