Vallgren håller med.
Det är något fundamentalt fel med partnerskap!
Missförstå mej rätt, jag har mina dåliga dagar då jag som alla andra tänker att det skulle vara trevligt att ha någon som gick där och bara väntade på att få ha sex med en (för alla de där drömmarna jag hade om att bli bjuden på middag eller att någon faktiskt hjälpte till med städningen, de drömmarna har jag kastat bort för länge sedan). Men det är inte det jag menar, det där är kopplat till kemi, biologi och sociala omständigheter under uppväxten.
Nej, jag menar att det är något fel på folk som befinner sig i ett partnerskap, för tydligen finns det en gräns för när man som individ får lov att skaffa nya vänner. Reglerna är: har man en partner får man inte det. Iallafall inte nya vänner av det andra könet.
Hos mig finner man inget bifall alls för denna dumma regel. Som naturligtvis inte är en uttalad regel eftersom man måste värna om den personliga integriteten, och att lägga sig människors val av vänner strider mot någon form av EU-lag. Men den finns där, precis som den outtalade regeln om att alltid svara NEJ på frågan om man ser tjock ut i de där jeansen som är tre nummer för små.
Förlåt, jag tappar bort mig. Det jag vill ha sagt är att finns ett tydligt problem i det här, iallafall för människor som mej. Och med människor som mej menar jag varelser av kvinnligt kön som av (för mig) helt uppenbara anledningar föredrar vänner av manligt kön.
Detta är, naturligtvis, kvinnors fel. Som kvinna i ett förhållande får man automatiskt rätten att diskvalificera eventuella nya vänner, eftersom man helt plötsligt ska ta beslut om vilka som ska kvala in i umgängeskretsen "som par" (vilket betyder som kvinna). Och eftersom kvinnor väldigt (väldigt!) ofta är svartsjuka betyder det att mannen i förhållandet inte tillåts inleda en ny vänskap med, just det, en annan kvinna.
Om man lägger ihop allt detta och hoppar över några steg som jag tänkt skriva om men inte orkar eftersom jag precis insåg att min buss till jobbet avgår klockan 06.00 imorgonbitti, så kommer man fram till att jag, inte bara när det kommer till kärleksrelationer utan även vid tappra försök att knyta nya vänskapsband, har en enda kategori män kvar att välja bland. De socialt utstötta, nydumpade och i största allmänhet sorgliga.
Missförstå mej rätt, jag har mina dåliga dagar då jag som alla andra tänker att det skulle vara trevligt att ha någon som gick där och bara väntade på att få ha sex med en (för alla de där drömmarna jag hade om att bli bjuden på middag eller att någon faktiskt hjälpte till med städningen, de drömmarna har jag kastat bort för länge sedan). Men det är inte det jag menar, det där är kopplat till kemi, biologi och sociala omständigheter under uppväxten.
Nej, jag menar att det är något fel på folk som befinner sig i ett partnerskap, för tydligen finns det en gräns för när man som individ får lov att skaffa nya vänner. Reglerna är: har man en partner får man inte det. Iallafall inte nya vänner av det andra könet.
Hos mig finner man inget bifall alls för denna dumma regel. Som naturligtvis inte är en uttalad regel eftersom man måste värna om den personliga integriteten, och att lägga sig människors val av vänner strider mot någon form av EU-lag. Men den finns där, precis som den outtalade regeln om att alltid svara NEJ på frågan om man ser tjock ut i de där jeansen som är tre nummer för små.
Förlåt, jag tappar bort mig. Det jag vill ha sagt är att finns ett tydligt problem i det här, iallafall för människor som mej. Och med människor som mej menar jag varelser av kvinnligt kön som av (för mig) helt uppenbara anledningar föredrar vänner av manligt kön.
Detta är, naturligtvis, kvinnors fel. Som kvinna i ett förhållande får man automatiskt rätten att diskvalificera eventuella nya vänner, eftersom man helt plötsligt ska ta beslut om vilka som ska kvala in i umgängeskretsen "som par" (vilket betyder som kvinna). Och eftersom kvinnor väldigt (väldigt!) ofta är svartsjuka betyder det att mannen i förhållandet inte tillåts inleda en ny vänskap med, just det, en annan kvinna.
Om man lägger ihop allt detta och hoppar över några steg som jag tänkt skriva om men inte orkar eftersom jag precis insåg att min buss till jobbet avgår klockan 06.00 imorgonbitti, så kommer man fram till att jag, inte bara när det kommer till kärleksrelationer utan även vid tappra försök att knyta nya vänskapsband, har en enda kategori män kvar att välja bland. De socialt utstötta, nydumpade och i största allmänhet sorgliga.
Kommentarer
Postat av: Jens
...för att det blir ju bara lite sådär lagom tragiskt ifall du misslyckas med dem också.
Trackback
