Det är det här med männen.
Det är det här med de bekymmersamma männen. Jag verkar på något vis ha förträngt precis hur märkliga de är under min tid i Landet-utan-män, för nu slår det mig igen med full kraft. Det erkännes att jag ibland (tro det eller ej!) har fel, men jag kan faktiskt inte vara såhär pass ur spår.
Eller är det verkligen bara jag som tycker att man klargjort sin åsikt med all önskvärd tydlighet när man mer eller mindre handgripligen kastar ut en person från sin lägenhet med orden: "Nej, jag vill inte ge dig mitt telefonnummer och nej, jag är inte intresserad av att träffa dig igen!"? För mej är min åsikt väldigt, väldigt tydlig här. Men för de andra människorna på den här planeten kanske just dessa ord egentligen betyder "Snälla, leta om nästan två månader upp min vän (som du inte känner) på Facebook och be honom om ett sätt att kontakta mig". Kanske det är så att jag helt missuppfattat alla normala sociala koder och kanske begick jag ett misstag när jag tänkte att ärlighet ändå varar längst, jag vet inte. För jag menar, om jag inte har fel i den här frågan så har ju den här stackars killen seriösa problem, för inte ens Barbie själv är så pass snygg naken att förfaringssättet skulle vara att rekommendera, och absolut inte jag.
