Post-Härnösands-ångest och hur man ordnar det
Jag tycker alltid att det är lite jobbigt att lämna Härnösand, det ska erkännas. Inte för att jag ångrar beslutet att flytta (det vore ju väldigt korkat när jag uppenbarligen mår mycket bättre i Malmö), men för att jag vet att nu dröjer det minst ett par månader innan jag får träffa alla störda Härnösandsbor igen. Därför kändes det extra bra idag, för när jag kom hem till lägenheten låg ett prydligt litet kurvert från Kriminalvården och väntade på mig. Ett prydligt litet kuvert innehållandes ett anställningsbevis, för en heltidstjänst, och utan provanställning! All post-Härnösands-ångest försvann när jag såg det, för detta är ju så jävla BRA! Dessutom har jag ju kvar minnena från Härnösands ett tag till, som dessa supersnygga blåmärkena, t.ex:
Okej, så det är en jävligt dålig bild, och dessutom ser mina vader ut att vara dubbelt så stora som mina lår, men försök ni få till schyssta bilder när det enda som finns att tillgå är en dålig webcamera! Snygga är dom iallafall, blåmärkena. Och ont gör dom, som fan.
Citat kommer, när jag har orkat leta upp alla.
