Förbannade klödderöv

Magsjukan går. Jo du tack, hela släkten är drabbad (utom lillebror som aldrig är hemma och lillasyster som är alldeles för hurtig för att bli sjuk). Själv har jag aktivt deltagit i denna radikala bantningsform i cirkus två dygn, vilket resulterade i säkert 4 tappade kilon men en yrsel som är värd minst femton. Knappt hann man komma på benen igen innan man stod i den dementa mormorns och den magsjuke morfarns badrum, beväpnad med allehanda livsfarliga rengöringsmedel och mycket stiligt iförd gula gummihandskar från Lidl. Inte riktigt den bilden jag fick framför mig när jag planerade min hemflytt, men jag har tjingochpaxat en skitcool (eller skitful) kaffekopp inför släktingarnas planerade flytt, så lite var ju vunnet. Massor med karmapoäng borde det vara också.
   Nej, det är kanske inte riktigt som jag föreställt mig det här, men det går. Och för de dagar som det absolut inte går har jag ju alltid Joshua Jackson. Inte den riktige alltså, utan den snyggare, skäggigare versionen av Joshua som ramlade in på the Green Lion förra lördagen. Jag har ju naturligtvis inte den versionen heller, men jag har den mentala bilden av honom och allt det han snällt får representera för mig: Malmö.