Den lilla tösen och den ekonomiska knipan
Den lilla tösen som en gång hade ihjäl draken och således fick hela kungariket och halva prinsen (den bra halvan) satt nu ordentligt i skiten. Hon hade inte riktigt räknat med att ett kungarike skulle kosta så mycket pengar, och snål-jävla-kungen (tack Jens för uttrycket) hade minsann sett till att tömma salarna i slottet på allt som kunde vara av värde innan han stack till Hawaii med drottningen.
"Snål-jävla-kung" tänkte tösen när hon satt och förstrött petade bort lort från tånaglarna med ett gammalt kvitto från PengaAffären.
"Hur ska jag klara av den här månaden är det tänkt? Till och med brödet är ju slut, eller åtminstone mögligt." Och hon hade ju rätt, för som vi alla vet är mögel-bröd ganska så äckligt att äta, även om man är hungrig.
"Nåväl", resonerade tösen medan hon småleende betraktade den bra halvan av prinsen som för tillfället försökte hitta ett lämpligt sätt att balansera en prinskrona utan att ha ett huvud, "jag har ju faktiskt försatt mig i den här situationen själv. Det var minsann ingen som tvingade mig att åka till grannriket och se skådespelen, och inte heller var det någon som tvingade mig att deltaga på den stora banketten förra veckan för den delen!"
Tösen himlade med ögonen åt den bra halvan av prinsen, men insåg sedan att det var lönlöst då han ändå inte skulle uppfatta hennes irritation. "Jag får väl helt sonika finna mig i det, och avskeda såväl kockarna som betjänterna."
Sagt och gjort, tösen avskedade alla betjänter och kockar, skickade ett telegram till snål-jävla-kungen och låste in sig i tornet i den västra flygeln tillsammans med sin katt och en sisådär 85 böcker. Än i dessa dagar är man inte riktigt säker på när hon kommer ut igen. Folket i landet saknade hennes förträffliga sällskap, men förstod hennes handlingar. Man reste en staty på torget till hennes ära, och den står minsann kvar än idag!
"Snål-jävla-kung" tänkte tösen när hon satt och förstrött petade bort lort från tånaglarna med ett gammalt kvitto från PengaAffären.
"Hur ska jag klara av den här månaden är det tänkt? Till och med brödet är ju slut, eller åtminstone mögligt." Och hon hade ju rätt, för som vi alla vet är mögel-bröd ganska så äckligt att äta, även om man är hungrig.
"Nåväl", resonerade tösen medan hon småleende betraktade den bra halvan av prinsen som för tillfället försökte hitta ett lämpligt sätt att balansera en prinskrona utan att ha ett huvud, "jag har ju faktiskt försatt mig i den här situationen själv. Det var minsann ingen som tvingade mig att åka till grannriket och se skådespelen, och inte heller var det någon som tvingade mig att deltaga på den stora banketten förra veckan för den delen!"
Tösen himlade med ögonen åt den bra halvan av prinsen, men insåg sedan att det var lönlöst då han ändå inte skulle uppfatta hennes irritation. "Jag får väl helt sonika finna mig i det, och avskeda såväl kockarna som betjänterna."
Sagt och gjort, tösen avskedade alla betjänter och kockar, skickade ett telegram till snål-jävla-kungen och låste in sig i tornet i den västra flygeln tillsammans med sin katt och en sisådär 85 böcker. Än i dessa dagar är man inte riktigt säker på när hon kommer ut igen. Folket i landet saknade hennes förträffliga sällskap, men förstod hennes handlingar. Man reste en staty på torget till hennes ära, och den står minsann kvar än idag!
Kommentarer
Trackback
