Förbannade klödderöv

Igår ringde fadern, som han gör ibland, för att berätta hur mycket sol det var, hur varmt och skönt det var, hur många tussilagon han hade plockat till mamma när han var ute med hunden. Okej, jag vet inte om han faktiskt plockade några tussilagon till mamma eller om det bara var någonting han sa för att förstärka min irritation över att inte vara hemma och uppleva den skånska våren, men om han faktiskt plockade några förtjänar han en eloge för vardagsromantik nästan 30 år in i ett förhållande.

   Hur som helst. Vår alltså. En del säger att det är vår i Härnösand. Jag säger att det är ett skämt. Möjligen skulle jag kunna gå med på att våren kanske är på väg hit, men när det trots töväder, blask och solsken i nästan en vecka fortfarande är snö halvvägs till knäna, då är det rakt inte vår. Snarare skånsk högvinter.

   Jag har drabbats av akut hemlängtan. Det är ganska löjligt, för jag vet att om jag tog mig råd att åka hem med pengar jag verkligen inte har så skulle jag ändå vara less på familjen redan när jag är i Alvesta (eller Avesta? Fan, jag kan aldrig komma ihåg vilket av det det är som ligger i Småland). Kanske skulle jag tycka det var roligt en dag eller två, förmodligen skulle jag njuta så fantastiskt mycket av allt sådant som Skåne erbjuder i mars och som absolut inte finns att tillgå i Härnösand, som grönt gräs, hemlagad mat, ett välfyllt kylskåp, ett vettigt påskfirande o.s.v. Kanske skulle jag ta mig råd att sitta på Möllevången med en god öl och en godare vän. Kanske skulle jag unna mig att köpa goda oliver, bröd och fetaost och käka i en park där tussilago, snödroppar och vintergäck är i full blom och låtsas vara precis sådär kontinental och medelhavs-ig som svenskar så gärna vill vara men egentligen aldrig är. Förmodligen skulle jag besöka mitt favorit-sunk-ölhak, mitt favoritkafé och min favoritbokhandel vars like jag ännu inte funnit förutom en i Amsterdam. Kanske skulle jag sitta på uteservering hela dagen och titta på människor jag inte känner och inte känner någon som känner. Eventuellt skulle jag flirta lite oskyldigt med en karl som jag aldrig tidigare sett och som inte legat med någon av mina vänner, förmodligen skulle jag njuta hejdlöst av det. Hem hem hem vill jag, helst igår. Men nej, har man inte ens råd att hämta ut p-piller för 32 kr är det nog lika bra att stanna kvar där man är och inte flirta med söta skånepågar i ett hav av zoegas och tussilagon.