Förbannade klödderöv

• Vakna.
• Inse att man vaknat och skrika (eller snarare lågmält stöna eftersom ett skrik kostar mer energi än det är värt) ut som ångest över det faktum att det är en ny dag med nya, tillsynes ändlösa saker att göra.
• Snoza 35 minuter och varje gång klockan ringer hoppas att man de närmsta nio minuterna ska få drömma heta drömmar om Antonio Banderas/Heath Ledger/Colin Farrell eller annan grann grabb.
• Vakna igen och inse att man istället drömde att Stenmark tvingade en att köra motorbåt på land samt att Jens brände ut ett öga genom vårdslöst hanterande av bensin.
• Oändligt jävla skitlångsamt ta sig ur sängen, få på sig kläder trots att man helst gått i pyjamas större delen av dagen, samt tvätta bort gårdagens smink och sätta upp håret.
• Tacka gud för att  glasögonen döljer den enorma finnen som bor mellan ögonbrynen.
• Överväga att mörda någon i tron om att livet skulle kännas lite mer rättvist och betydligt lättare om man bara fick ha ihjäl någon, vem som helst.
• Packa ihop väskan, hitta nycklarna, gå till biblioteket.
• Hitta en ledig dator, öppna word-dokumentet döpt till "hemtentalittB". Inse att man vill dö och ändå inte kan besvara någon fråga utan att läsa på lite först.
• Plocka upp böcker samt kompendium med avsikten att hitta något textstycke som känns någerlunda användbart.
• Ge upp. Skylla på kaffebrist.
• Köpa kaffe.
• Dricka kaffe.
• Ta en snus, stirra misstänksamt på det (ihopslagna) kompendiet.
• Gå och kissa.
• Äta någonting. Vad som helst. Vid brist fungerar gamla kvitton.
• Ringa mormor.
• Återgå till misstänksamt stirrande på kompendiet.
• Öppna kompendiet.
• Göra ett seriöst försök att läsa och besvara frågorna i 2,7 minuter.
• Ge upp.
• Leka med tanken om att gå till Bittens för minst 8:e gången den veckan. Inse att man inte har råd, samt att man mest troligt är alkoholist.
• Tappert försök 2. Varaktighet: 15 minuter.
• Mer kaffe.
• Ge upp hoppet om att någonsin vara bättre än Jens eller Tor på litteraturvetenskap, önska att man stannat kvar på sitt ursprungsprogram av den enkla anledningen att ingen i den klassen är värd att tävla med i alla fall.
• Nöja sig med det värdelösa svar man lyckats knåpa ihop till fråga 2 (fråga 1 kräver läsningen på djupare plan).
• Inse att klockan hunnit bli 23.48 och att om man ska ha en chans att få någonting gjort dagen efter måste man genast hem och isäng.
• Komma hem. Borsta tänderna. Somna.
• Vakna.
• Inse att man vaknat och skrika (eller snarare lågmält stöna eftersom ett skrik kostar mer energi än det är värt) ut som ångest över det faktum att det är en ny dag med nya, tillsynes ändlösa saker att göra.

Igår ringde fadern, som han gör ibland, för att berätta hur mycket sol det var, hur varmt och skönt det var, hur många tussilagon han hade plockat till mamma när han var ute med hunden. Okej, jag vet inte om han faktiskt plockade några tussilagon till mamma eller om det bara var någonting han sa för att förstärka min irritation över att inte vara hemma och uppleva den skånska våren, men om han faktiskt plockade några förtjänar han en eloge för vardagsromantik nästan 30 år in i ett förhållande.

   Hur som helst. Vår alltså. En del säger att det är vår i Härnösand. Jag säger att det är ett skämt. Möjligen skulle jag kunna gå med på att våren kanske är på väg hit, men när det trots töväder, blask och solsken i nästan en vecka fortfarande är snö halvvägs till knäna, då är det rakt inte vår. Snarare skånsk högvinter.

   Jag har drabbats av akut hemlängtan. Det är ganska löjligt, för jag vet att om jag tog mig råd att åka hem med pengar jag verkligen inte har så skulle jag ändå vara less på familjen redan när jag är i Alvesta (eller Avesta? Fan, jag kan aldrig komma ihåg vilket av det det är som ligger i Småland). Kanske skulle jag tycka det var roligt en dag eller två, förmodligen skulle jag njuta så fantastiskt mycket av allt sådant som Skåne erbjuder i mars och som absolut inte finns att tillgå i Härnösand, som grönt gräs, hemlagad mat, ett välfyllt kylskåp, ett vettigt påskfirande o.s.v. Kanske skulle jag ta mig råd att sitta på Möllevången med en god öl och en godare vän. Kanske skulle jag unna mig att köpa goda oliver, bröd och fetaost och käka i en park där tussilago, snödroppar och vintergäck är i full blom och låtsas vara precis sådär kontinental och medelhavs-ig som svenskar så gärna vill vara men egentligen aldrig är. Förmodligen skulle jag besöka mitt favorit-sunk-ölhak, mitt favoritkafé och min favoritbokhandel vars like jag ännu inte funnit förutom en i Amsterdam. Kanske skulle jag sitta på uteservering hela dagen och titta på människor jag inte känner och inte känner någon som känner. Eventuellt skulle jag flirta lite oskyldigt med en karl som jag aldrig tidigare sett och som inte legat med någon av mina vänner, förmodligen skulle jag njuta hejdlöst av det. Hem hem hem vill jag, helst igår. Men nej, har man inte ens råd att hämta ut p-piller för 32 kr är det nog lika bra att stanna kvar där man är och inte flirta med söta skånepågar i ett hav av zoegas och tussilagon.

Saker man tänker på när man sitter i kassan.

Fula människor borde inte få skaffa barn...

... och feta människor borde inte få bestämma över sina barns matvanor. Barn är obehagliga som det är redan, fula barn läskiga på riktigt! Okej, kanske inte speciellt humant av mig... Halvfula människor kan få skaffa ungar, så länge de inte handlar i min kassa, deal?

Hur bråkar döva?

Egentligen? Det är inte som att de kan höja rösten mot varandra precis. Hetsigare rörelser är ju inte alls lika effektfullt som att gapa och skrika, eller att kasta porslin omkring sig för den delen. Fast kasta porslin kan de ju, men JÄVLIGT o-lönt om man inte hör smällen. Fast å andra sidan... the Silent Treatment får ju en helt ny betydelse.

Livsval

Man skulle ha blivit elektriker. Eller byggjobbare. Eller MÅLARE! Vad som helst där suddiga gränser är ett minne blott och yrkeslinjerna använder sig av de, i akademivärldens humanioradel bortglömda indelning Rätt och Fel.

Människors sexvanor

Att sitta i kassan är rätt monotont, man gör vad man kan för att få tiden att gå. En kul lek man kan roa sig med är att försöka lista ut vilken sorts sex olika människor gillar utifrån de få insignier man har, alltså utseende och val av varor. Tänk på det nästa gång du köper gurka, dijonsenap och stearinljus och tycker att kassörskan tittar konstigt på dig...

Helloooo Gorgeous!

...fan, du hade din flickvän med dig.

Är muppar de enda verkligt lyckliga människorna?

Tänk att kunna leva lyckligt ovetande i sin egen lilla värld, kunna skamlöst flirta med kassörskorna i affären? Jag tror de är någonting på spåren!