Till skånevännerna
Skånevännerna har gnällt och skällt om att jag inte ringer tillräckligt ofta och ger dem uppdateringar. Det är sant. Men eftersom jag inte har tid att ringa och småprata med varenda en av dem är det mycket lättare att skriva ett snabbt inlägg här om hur jag egentligen har det. Here it goes:
Skolan
Skolan är ett fullständigt gytter av tråkig 40tals poesi, oinspirerande metodlitteratur i pedagogik och någon enstaka intressant föreläsning i litteraturvetenskap. Inspirationen har, för att återigen citera någon annan, tagit tåget till Krakow på obestämd tid och jag känner mig synnerligen oengagerad i allt som innebär studier. Jag är 23 år gammal och vet inte vad jag vill bli. Oflyt.
Lägenheten
Ser ut som skit. Luktar skit och möglig mat. Städar aldrig sig själv. Jag är enormt ohälsosam och förtjänar nog att långsamt kvävas i mitt eget mög. Till och med tanterna i "Rent hus" skulle avskräckas. Jag funderar på att städa lagom till midsommar.
Kärlekslivet
Är på noll. Eller snarare minus. Jag har gett upp och insett att jag kommer få dö ensam och att ingen kommer märka det förrän mitt lik ruttnat och långsamt sipprar ner till grannen under genom golvet. Ganska äckligt, men matchar onekligen tillståndet i lägenheten i övrigt. Synd om grannen bara.
Sexlivet
Separerar de två då många, främst Bettan, menar på att sexliv och kärleksliv inte är samma sak, att det ena kan blomstra medan det andra är stendött och tvärtom. Så är inte fallet i mitt fall (haha!). Nej, nollpunkt här också. Kan lika gärna glömma allt man lärt sig om sexställningar, g-punkter och erogena zoner, så kanske man får plats med lite fakta om den moderna epoken och dess svenska genomslag på 1940talet istället.
Vännerna
Vännerna är helt underbara och fantastiska och jag älskar dem allihop. De är lagom knäppa, lagom korkade och förträffligt fina och jag förtjänar dem inte alls!
