Förbannade klödderöv

De senaste dagarna har jag märkt en oroväckande tendens hos mig själv. Jag ringde, i min desperation, till min goda vän Pernilla och förklarade fenomenet. Hon var inte mycket till hjälp vill jag lova, men påpekade diskret (eller kanske inte alls speciellt diskret egentligen, snarare la hon av ett asgarv och konstaterade fakta) att sist jag kände såhär gick det åt helvete riktigt ordentligt. Detta är ingenting jag vill göra om, men jag kan ju förklara hur det känns om inte annat. Det är våren, tror jag. Och så är det tristessen. Den driver mig till vansinne. Det händer ingenting! Så, helt plötsligt kan jag få för mig att göra fullständigt idiotiska saker. Riktigt jävla skitkorkade alltså, inte såhär semikorkat utan helt diaboliskt, helvansinniga saker. Jag skulle kunna:

• Måla om lägenheten med oljefärg.
• Kasta mig in i ett ytterst destruktivt förhållande med en knarkare, stolt viftandes på den för alla tjejer välkända "jag kan rädda honom!"-flaggan.
• Hoppa av skolan och försöka leva på mitt konstnärskap, ohjälpligt gå i personlig konkurs, ta livet i en sunkig lägenhet vid Värnhemstorget.
• Ha uselt ex/kompis/gammalt ragg/krograggs sex mot allt bättre vetande. Trotsigt ignorera kören av INTE VÄRT DET-skrikande änglar som cirkulerar runt huvudet.
• Färga katten grön.
• Vara otrogen. Om jag hade en partner alltså, det närmsta jag kommer är väll att onanera med vänsterhanden.
• Beställa en restresa till någon kul europeisk huvudstad och åka dit själv. Eventuellt bli tagen som gisslan, det verkar lite lagom spännande sådär. Stockholmssyndromet har jag hört ska vara en ganska kul upplevelse.
• Klippa av allt håret. Snagga mig kanske? Nej, nej, nej! Absolut inte! NEJ.

Summan är att om ingenting händer snart kommer jag bli galen. Som om inte två B-uppsatser, ett bröllop med tillhörande bestyr, massor av extrapass på ICA (för att överleva), en valborg, en vårsoaré och ett 20års jubileum vore nog så har min hjärna, helt utan mitt medgivande, bestämt sig för att jag behöver göra någonting korkat. Jävla oflyt.