Förbannade klödderöv

Inspirerad av en god väns inlägg om det yttersta kännetecknet för socialrealism tänker jag också skriva ett inlägg om diskning. Min vän diskar tydligen "vid behov". Vid behov skulle kunna antas vara ca en gång i veckan. Själv är jag en stor förespråkare för att istället diska högst en gång i månaden. Det är dagens sanning att jag i detta ögonblick inte har diskat på sex veckor, precis så äcklig är jag. Sen hör det till saken att jag inte heller äter hemma, eller överhuvudtaget, speciellt ofta och därför producerar betydligt mindre disk än en normal människa under sex veckor. Ändock skulle jag vilja påstå att det är svårt att hitta min diskho för tillfället.

Men om jag nu gjorde som majoriteten av människorna i dagens samhälle och diskade åtminstonde en till tre gånger i veckan, då skulle jag veta så mycket mindre om omvärlden än vad jag gör nu idag, när jag sitter här och är rädd för att gå in i mitt eget kök. Tillexempel skulle jag inte veta att yoghurt faktiskt jäser om den befinner sig tillräckligt länge i sluten förpackning. Jag skulle inte heller veta att fruktflugor kan leva även på vintern om de bara har tillräckligt med föda. Om någon kom fram till mig och frågade "du, vet du om 4 veckor gammal pannacotta luktar vedervärdigt?", så skulle jag omedelbart kunna ge det tillfredsställande svaret "Nä. Man skulle kunna tro det, men pannacotta som stått i 4 veckor luktar, tro det eller ej, bara vanilj. Dock så luktar ett 5 veckor gammal mjölkpaket innehållandes ca 3 dl mjölk så jävla äckligt att tillochmed en hungrig katt undviker köket."

Utan dessa biologiska experiment som jag till och från odlar i mitt kök så skulle jag helt enkelt bara en medelmåttigt påläst universitetsstudent inom humaniora, och hur kul är det?