Hon har bra sidor också!
Jag ska prova en ny grej! Jag ska prova någonting revolutionerande, nämligen positivt tänkande. Istället för att gå och muttra om allt jag är dålig på ska jag istället börja notera saker jag faktiskt är bra på.
Jag är skitbra på att prova nya saker. Till exempel fick jag en gång för mig att jag skulle göra lumpen. Det var kul i ungefär 1 dag, så det gick ju åt skogen. Allt som oftast får jag för mig att jag ska börja träna, äta rätt och bli sådär obehagligt hälsosam som man borde vara. Det brukar jag få för mig när jag blivit dumpad eller på annat sätt har kärleksproblem, så det brukar hålla i sig ungefär 36.7 minuter, lagom länge för att man ska ha hunnit göra upp en motionsplan som man aldrig följer. En gång tyckte jag att det vore skoj att sluta röka. Ja, det gick ju finemang, fast sen gick det åt helvete och jag börjar nu istället se fram emot en strålande framtid med kronisk bronkit, kol och lungcancer.
Jag är bra på att få skoskav också. Det är jag faktiskt fenomenalt skitduktig på, finns det ingen OS-gren i det? Jag får skoskav av nya skor, av gamla skor, av ingådda skor, av höga skor, av låga skor. Ge mig ett par skor och jag lovar att låta dem skava mig.
Jag är duktig på att bita på naglarna. Det krävs viss talang för att kunna hålla en jämn bitlinje över hela nageln så man inte kommer ner för långt för det gör ont och är onödigt. Nu när jag tänker på det är jag bra på att tugga på saker i allmänhet. Plastbestick, pennor, penslar, små plastringar från pet-flaskor, mer eller mindre allt som inte ger ilningar. Lägg därmed till att jag röker och snusar, och när jag inte gör det tuggar jag tuggumi. Orala fasen känns inte precis avlägsen.
Jag är bra på att vara nostalgisk och sentimental. Jag kan sitta en hel eftermiddag och lyssna på samma låt på repeat bara för att den får mig att tänka på någonting speciellt. Sen mår jag apdåligt och måste gråta i duschen, men jag är skitbra på det också!
JA! Jag är fantastiskt superbra på att inte rodna. Faktiskt, det händer väldigt sällan. Finns inte många fräcka skämt, elaka kommentarer eller töntiga komplimanger som kan sprida hetta över mina kinder. Väldigt få har någonsin lyckats, jag kan tackla det mesta. Det vill säga att utom uppriktiga komplimanger som träffar hjärtat. Jag är mycket bra på att inte kunna ta sådana, alls.
Sen är jag duktig på att känslopendla också. Ibland är jag supermegabäst och skulle kunna spöa supermario själv om han muckade gräl med mig, bara för att 20 minuter senare vara världens sorgligaste lilla ursäkt till människa. Ibland är jag snyggast i världen och fattar inte varför inte Orlando Bloom, Johnny Depp och Brad Pitt allesammens står och serenerar mig nedanför min balkong. Nästa gång jag går förbi en spegel ser jag ut som pomporipossa på kokain och med DET-hår.
Ja, där ser man. Jag är visst bra på en massa saker. Jag är ju superb och perfekt på alla sätt! Varför älskar inte alla mig? Varför är inte alla kära i mig? Jag är ju fantastisk! Så är jag bra i sängen också, och kan laga mat. Nej vänta... nu gick det över.
