Dagens...
... plus:
Löning! Eftersom staten tydligen kan göra det som inga andra företag får, nämligen hålla inne lönen en dag extra om utbetalningsdatum infaller på en söndag, så har jag fått lön först idag. Och det tackar vi för!
... tråkighet:
Att betala räkningar. Hej hej pengar! Hejdå pengar. Blir mycket tråkigt, för att citera Mozart.
... knepighet:
Att jag köpte ett par nya skor för en himla massa pengar idag, men fick med mig två vänsterskor hem. Jag misstänker att expediten har sett mig dansa och försökte ge mig en pik.
... braighet:
Att jag slutat vara övertygad om att Johannes är Den Rätte och därmed är tillbaka på banan. Det betyder att jag kan göra precis hur jag vill i fråga om just Johannes, eftersom han ändå kommer åka om en månad. Inga som helst regler efterföljs. Eftersom jag är ett sådant formidabelt klantarsel så finns det naturligtvis en risk att jag lyckas kära ner mig fullständigt på den där månaden, men vad vore väl en höst utan hjärtesorg? Dessutom har jag ju PK, som kan slå mej i skallen och påminna mej om att han faktiskt inte var Den Rätte På Riktigt.
... M.I.G-fråga:
Världens bästa bok utsågs 2002 av en jury. Författaren är Miguel de Cervantes Saavedras, vilken är boken?
Jag ställer mig också frågan: vilka satt i juryn? Bifoga era svar i kommentarsfältet, eventuell vinnare vinner en bättre begagnad snus. Jens får inte svara eftersom han har eget snus.
Vi måste prata om Johannes...
Ja, så var det Johannes ja. Johannes har ju länge varit min högst o-hemliga men även högst o-existerande fantasipojkvän. Så det säger ju sig själv att det kliar i fingrarna när det dyker upp en Johannes i ens inkorg, en Johannes som dessutom kan stava, är fyndig och faktiskt verkar riktigt intelligent. Och som hette just Johannes. Detta kan inte understrykas nog, för det var til syvende og sidst detta som fick mig att besvara mailet till att börja med. Ödet liksom, bara för att man inte tror på det så kan man ju inte bara iskallt bortse från en sådan sak.
Johannes är i ärlighetens namn så långt från min typ av kille som man kan komma. Inte oattraktiv på något vis, men om vi säger såhär: han är jurist. Och det syns. Förstår ni? Skjortor och koftor (förlåt, caaaardigans, som jag fick veta att det hette...), ordentlig frisyr i något som påminner om en backslick, ordentligt jobb, inga tatueringar, äger flertalet kostymer, har en inredd lägenhet och ordnad ekonomi. Ja, ni förstår ju själva att detta är helt ur fas med hur jag fungerar.
Så jag har gått och velat fram och åter under de två veckorna som vi har träffats och haft, för att citera en vän, ”crazy monkey sex”. Mest för att jag känner mig hemskt elak som fortsätter träffa någon som jag inte är säker på att jag faktiskt gillar. Jag har funderat på hur länge man kan fortsätta träffas for funzies, och ändå komma undan utan att vara en ren satmara. Jag har kanske inte varit precis sömnlös över det va, men ni vet, det har funnits i bakhuvudet.
Så idag då, får jag ett sms. Johannes ska flytta till Berlin. Om en månad. För han har fått ett jobberbjudande. På ungefär 1.73 sekunder hinner följande hända i mitt huvud:
* Jag tänker: YEEESS! Den perfekta utvägen serverad på ett jävla guldfat!
* Jag tänker: YESSS! En hel månad kvar av fullständigt ohämmat han-lämnar-ändå-snart-landet-sex!
* Jag tänker: YEEESSSS! Gratis boende i Berlin!
* Jag tänker: Shit, han kommer behöva hyra ut sin fina lägenhet i andra hand...
* Jag upptäcker att: jag är lite besviken över att han flyttar.
* Jag blir plötsligt övertygad om: att någon som mycket väl kan Den Rätte är på väg att glida mig ur händerna.
Så nu har jag ju bevisat det en gång för alla. Jag vill alltid ha det jag inte kan få.
Men som jag sa...
...En hel månad kvar av fullständigt ohämmat han-lämnar-ändå-snart-landet-sex!
tillgång och efterfrågan
Det var den danskfetishen
Jag ska nu förtälja er historien om min flirt med grannlandet:
En dansk man, vi kan för enkelhetens skull kalla honom för Hasse, lyckas lura ut mej på en kopp kaffe. Jag har trevligt och skrattar åt tramsiga danska ord tillsammans med en lustig dansk man. Precis HUR lustig kunde jag ju bara ana.
Eftersom jag ändå värnar någerlunda om mitt privatliv tänker jag inte förklara den här episoden i detalj. Istället får ni här tänka er att det spelas lite trevlig hissmusik medan en halvgenomskinlig vit gardin fladdrar lite förstrött framför ett fönster, allt med blått motljus, så att säga. Ni är vuxna människor och kan säkerligen känna igen scenen från vilken 90-tals film som helst.
Efter gardinfladdrandet förflöt det två veckor av fullkomlig tystnad, vilket passade mig utmärkt eftersom fladdrandet som så inte var speciellt imponerande. Sen får jag ett meddelande på msn. ”Hej!”, skriver Hasse. ”Hej”, svarar jag en aning reserverat. Det visar sig att Hasse vill ställa en fråga. Det visar sig att frågan är om jag haft några ”problemer sen vi var sammen”, som man tydligen säger på danska när man lite fint undrar om personen man inte pratat med på två veckor möjligen har fått någon könssjukdom.
Jag behöver nog inte förklara precis hur jävla skitarg jag hann bli på de två sekunderna det tog för mig att läsa frågan. Jag meddelar Hasse att några ”problemer” inte har uppstått och passar även på att hälsa att jag förihelvete hoppas att han skojar med mig. Det gör han inte.
Nej. Han skojar inte. Han skojar inte heller när han förklarar att han inte heller har några ”problemer”, men att en tjej han låg med några veckor innan mig hade frågat honom samma sak eftersom hon tydligen hade fått urinvägsinfektion.
...
...
...
Urinvägsinfektion?! Hur jävla dum i huvudet får man bli? Vet folk i min ålder inte skillnaden på könssjukdom och urinvägsinfektion?! Och om, om, man nu inte vet det, vore det inte betydligt smartare att googla saken istället för att fråga en tjej man låg med för två veckor sedan om hon fått problem trots att man själv inte har några symptom?!
Således förklarade jag, iklädd rollen av en tämligen skitirriterad barnmorska, för den extremt korkade Hasse att urinvägsinfektion inte är någon STD. Hasse tar obrytt in denna kunskap och ser till att sätta punkt för min flirt med grannlandet genom att avsluta samtalet med frågan om vi ska ”vara sammen” igen någon gång.
Jag kan meddela att mitt mycket bestämda svar blev: Nej, det ska vi inte.
I veckan ska jag dricka kaffe med en person som ser ut som en stockholmare. Jag återkommer om eventuella könssjukdoms-diskussioner från den fronten vid tillfälle.
Det funderas på...
Vad hände med David Tainton egentligen?
Jag bara undrar liksom. Några bud?
Det funderas även på:
Om man inte borde överväga att sluta dricka vin i sin ensamhet när man utbrister ett förtjust "oooh!" när man upptäcker att kanal 8 sänder Shakespeare in Love klockan nio en fredagkväll.
Förtalsförsvar
Frida pratade med mig i morse innan klockan åtta. - God morgon! så sa hon. Jag svarade -Öuerghh möveh! Jävla fasoner att prata innan klockan åtta.
Jag känner mig därför förpliktigad att förklara detta beteende. Det finns en enda anledning till att jag sa God morgon! till Bettan i morse, nämligen att jag inte uppskattar höga skrik på morgonen. Och Elizabeth är såväl blind som döv för allting omkring henne, speciellt på morgonen. Således, genom att sticka in huvudet i köket och säga God morgon! så gör jag min närvaro i lägenheten uppmärksammad. Gör man inte det, och Bettan sen råkar stöta på en i, säg, hallen eller på väg till toaletten, så låter det såhär:
WHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHGAAAAAAAH!
För det är så hon låter när hon ser en utan att vara beredd på det. Det är lite som att leva med ett flyglarm faktiskt.
Fast -Öuerghh möveh! är precis vad hon svarade i morse, det får man ju ge henne.
Gravöl
Jag tänker nu införa en ny kategori på denna fantastiska blogg: Frida funderar. Denna kategori kommer märkas ut med en bild där jag ser djup och filosofisk ut, som den här:
Och så dagens funderarämne, som jag utan att skämmas har stulit från Bettan, som i sin tur stulit det av Nya Dansken (aka sex-dansken. Eller Bamse-dansken eftersom han låter som Bamse i Bamse og Kylling, men det smeknamnet ger lite konstiga associationer.): I vilken öl vill jag att min aska ska strös om jag skulle råka trilla av pinnen nu?
Mycket klurig fråga. Första tanken är ju naturligtvis Guinness eftersom det vanligtvis är mitt val av drog. Problemet är bara att jag inte tror askflagor syns speciellt bra i en Guinness, och jag vill naturligtvis att min död ska uppmärksammas av de som dricker av gravölet, så att säga. Således borde ölet vara ljusare. Dansken hade tydligen valt Newcastle Brown Ale, vilket är ett ganska bra val. Bettan valde Stella Artois, vilket är något mesigare. Själv lutar jag då mest åt Sierra Nevada Pale Ale, dels för att det är ett lagom ljust öl rent färgmässigt, men också för att jag med en dåres envishet hävdar att det smakar lime och syrlighet vilket jag tror skulle gå hand i hand med hur jag mest troligt smakar: bittert. Och kanske lite skämt.
