"nu tycker jag att du är lite vrång..."

Tjurig är vad jag är. Och stressad, och vresig och vrång och upprörd. Man kan ju nästan tro att jag är med på introveckan i år också!

"Jordklot är sällsyntare än painriche!"
Det vill jag lova.

5,3

Min vän Elizabeth menar att det ska finnas en finurlig karl i Australien som listat ut att karl nummer 13, rent statistiskt, är ens drömprins. Varifrån Bettan fått denna information tänker jag inte ens fråga, men det är ju onekligen lite spännande. Jag undrar bara en sak: karl nummer tretton från vad?
För om man räknar alla som jag någon gång "haft chans på" blir ju det betydligt fler än om man bara räknar sådana som jag varit lite förtjust i. Om man räknar dem man idkat sexuellt umgänge med så kan man ju ifrågasätta rättvisan, för jag har inte varit "lite förtjust" i ens hälften av dem, medan jag å andra sidan varit "lite förtjust" i en del som jag inte alls varit naken med. Räknas bara de som man haft ett etablerat förhållande med? Eller räknas även de som det aldrig riktigt blev nått av med? Märkligt.

Jag har i all min visdom bestämt mig för att räkna ut ett snitt.
6 + 8 + 2 = 16
16 / 3 = 5,3333 (o.s.v.)
5,3 ≈ 5

Således, 5. Åtta to go och jag som redan är less på nitlotter.



Höst och gladigheter

Jag är nog dömd att förevigt vandra lägenhetslös. Förmodligen kommer jag bli tjenis med nån av uteliggarna i Malmö och kvarta hos honom när jag varit ute och festat. Detta är min förbannelse, eftersom jag aldrig kan lära mig att göra saker och ting i rätt ordning, och jag får helt enkelt lära mig leva med det.

Men den rådande lägenhetsbristen till trots så är det ett litet spirande, glatt frö av gladighet som gror i mig medans Härnösandsdagarna tickar mot slutet (så poetiskt av mig, jag ber om ursäkt). Det finns hopp om saker och ting! Det finns hopp om Malmö, om gamla vänner, om rosévin och Burger King, om svart kaffe på sängen och störda utflykter med mamman och systern. Hopp om vackert Skåne-väder och Köpenhamnstrippar. Kanske framförallt så finns det hopp om en höst, den första på tre år, som inte innebär ångest och depression.

Förmodligen kommer detta hopp tokdö efter en vecka i samma hus som mamma och pappa. Förmodligen kommer jag inse att mina gamla vänner är kassa, att man blir tjock av Burger King och att hösten i skåne är precis lika ångestframkallande och deprimerande som den i Härnösand. Men då är det ju bara att le stort och tacka sin envisa syster för den stundande Thailandsresan. Så tack syrran, lite såhär på förhand.

RSS 2.0