Bärga det här vraket
Man vet att man är nära ett nervsammanbrott om man på fullaste allvar bryter ihop vid misstanken om att ett nagellack glömts kvar på bandet på Coop. Precis hur nära man är inser man först när det visar sig att lacket helt enkelt hamnat i fel påse och befinner sig hos Stenmark, och man, till skillnad från en sund reaktion, blir ännu argare över detta.
Ett jävla gissel, minst sagt.
Följ dessa fyra enkla steg och se din kassörska bryta ihop!
Steg 1.
Välj din kassörska.
Det finns en hel drös olika sätt att gå till väga under denna inledande fas. Se till att välja din kassörska redan innan du handlar för att uppnå maximal effekt. Se dessutom till att välja en tvåa samt en trea, utifall att ditt förstahandsval skulle vara avbytt eller mystiskt försvunnen. Du kan utgå från småsaker: Den som ser mest lättstressad ut (det är dock inte att rekommendera att välja någon som är alldeles färsk. De helt färska har helt enkelt inte hunnit lära sig hur irriterande en kund kan vara.), eller någon som ser ut att ha haft en tuff dag. Kanske kan du välja utifrån utseende, kanske utifrån hur de behandlar kunderna. Det är upp till dig, minst sagt.
Steg 2.
Välj varor.
Tro mig, det gäller att välja med omsorg. Vad du än tänker köpa, leta alltid efter exemplaret med skadad eller obefintlig steckkod. Ska du köpa frukt av någon sort, var noga med att plocka de frukter som INTE har någon klisterlapp med en fyrasiffrig kod på. Fortsätt genom att blanda frukterna i påsarna! Ska du köpa gröna och röda äpplen? Lägg dem i samma påse! Och se för guds skull till att knyta ihop påsen ordentligt, helst så ordentligt att inte ens självaste Houdini hade kunnat ta sig igenom utan att slita sönder påsen. Naturligtvis gäller samma princip för frysvaror. Dessa är extra tacksamma då du med fördel kan leta upp streckkoden och sedan placera dina valda (BLANDADE!) varor i en fryspåse, med streckkoderna åt alla möjliga håll. Knyt även dessa med knopar som får samtliga Sveriges scouter att blekna. Till sist, samla ihop en hel hög med kuponger som absolut inte hör till de varor du valt. Om det, till exempel, finns kuponger för ICAs kaviar, ta en kupong och en tub med KALLES kaviar.
Steg 3.
Vid kassabandet.
Här kommer det riktigt stora momentet. Du har nu gjort allt du kan för att dina varor ska vara så besvärliga som möjligt, du börjar närma dig målet. Börja strategiskt genom att lägga en papp-påse på bandet. Se sedan till att bygga ett så besvärligt varuberg som bara är möjligt ovanpå påsen! Ska du köpa åtta liter mjölk? Ställ dem på bandet så att ingen streckkod är vänd åt samma håll som någon annan. Bygg bygg bygg i en hopplös röra, gärna strategiskt placerade varor så att någonting kommer ramla av bandet för varje vara som den snart kallsvettiga kassörskan tar. Tricket med papp-påsen innebär att lasern som styr bandets framrullning döljs. På så vis kommer kassörskan snart behöva sträcka sig efter de varor som står länge bak på påsen. Självfallet ska du inte hålla dig inom gränserna för bandet heller. Genom att lägga varor snett och vingt kommer dina varor falla mot rännan för kassapinnarna (de som visar att det är en ny kund) och därmed skjuta dem mot kassörskan medan bandet rullar. Mycket snart kommer trycket på pinnarna göra så att de flyger av rännan, med riktning mot kassörskan, med lite tur och träning kan du snart träffa henne i tinningen. Se dessutom till att fräsa åt henne när hon sliter sönder dina omsorgsfullt knutna frys- och fruktpåsar.
Steg 4.
Betalningen.
Det sista steget mot fulländning. Lämna nu fram alla kuponger och förstå inte alls problemet när kassörskan desperat försöker förklara att ICAs och KALLES kaviar inte alls är samma sak. Börja irriterat dra dina kort. Se till att dra på ett sådant sätt att läsaren inte kan registrera dem och ignorera till en början kassörskans försök till att rätta till problemet. När korten är avklarade, be om att få 73.50 över beloppet. Skäll på henne om hon räknar fel. När allt är betalat och klart, ta emot kvittot och kolla NOGA igenom det. Precis framför henne. Hitta ett fel, eller hitta på ett och träng dig mellan den nya kund hon nu hunnit börja med och kräv en förklaring till varför glassen gått in på 39.90 istället för de 38.90 som prislappen lovat. När hon säger att hon inte kan svara på det och erbjuder sig att ringa på någon som kan hjälpa dig, bläng på henne och konstatera högt, "nej det är klart, du är ju bara en kassörska!" Gå sedan argt ner mot dina varor. Vänd och gå tillbaka, påpeka att du inte tagit några påsar. Vägra ta emot dem som hon nu i ren panik försöker ge dig gratis. Släng fram pengar (förslagsvis av de 73.50 som du fått nyss) och kräv ett kvitto på påsarna.
Tadaaa!
Kuriosa
Antal gånger per dag minst en eller fler av sakerna ovan händer under ett vanligt pass på ICA: 2836.
Antal gånger jag funderat på att skriva ett sånt här inlägg under mina arbetspass: ca. 27.
Antal läsare jag kommer knullmörda med en gäddwobbler om de ber om 73.50 över beloppet: Alla.
Halsbrännan
Noted: Att äta chili- och vitlöksfrästa scampi när man är lite småhungrig såhär mitt i natten är ett högst o-smart val om man haft halsbränna till och från hela dagen.
Har jag övervägt att väcka Jens ur hans skönhetssömn och gå dit bara för att få sno en Pepcid duo-tablett ur den ask han tidigare idag var så lycklig över att han hade köpt? Ja.
Kommer jag någonsin köpa Pepcid eller andra läkemedel för samma ändåmål själv? Nej. Det skulle vara att ge efter och erkänna att jag lider av halsbränna, vilket i min mening är en riktig gubbasjuka och ingenting som fullt friska 23åringar med välbalanserade kostvanor och vettig kondition bör lida av. Skulle jag erkänna att jag lider av halsbränna skulle jag således även behöva erkänna att jag har absolut sämst kondition i världen och nog inte ätit vettigt sedan hösten 2004, då jag flyttade hemifrån.
Genom att erkänna att jag har dålig kondition och usel kosthållning skulle jag behöva äta tråkiga saker som havregrynsgröt samt göra tråkiga saker som att börja träna.
Alltså. Inga fler chili- och vitlöksfrästa räkor efter klockan tio = inga krav på motion.
Usch, det är så betungande att behöva offra sig för konsten.