Förbannade klödderöv

Jag vet vad jag vill bli när jag blir stor. Jag vill inte bli beteendevetare, eller litteraturvetare. Jag ska bli uppfinnare! Och när jag har blivit det ska jag uppfinna en magisk knapp. En knapp som är röd och rund. Den ska lysa lite, lite sådär skimrande så den ser riktigt magisk ut. Den knappen ska kunna göra en hel massa häftiga grejer. Den ska tillexempel göra alla som förtjänar det glada, som en snabbversion av karma ungefär. Den ska trolla bort allt som är ledsamt och sorgligt och ersätta allas sårade känslor med omotiverad lycka. Den ska kunna förvandla äcklig mat till god mat och göra baksmällor till höjdpunken av harmoni. Den ska bli den absolut i särklass bästa magiska knappen någonsin. En sån ska jag göra.

Och sen, när jag har gjort den magiska knappen, så ska jag göra precis som ödet, gud, biologi och hormoner eller vad det nu är som gör att saker är som de är i den här världen. Jag ska gömma den längst in i en garderob man aldrig använder, och aldrig trycka på den. Jag ska sitta där och hånle, och veta att jag har makten att göra alla dessa fantastisk saker, men ändå inte använda den. Aldrig någonsin. Jag ska sitta där, i min uppfinnarlya (atelje? Rum? Vad har uppfinnare?) och bara flina, precis som ödet, gud eller biologin gör mot oss nu.

Nej men alltså, vet ni nå? (Heh...) Jag ger tamejfan upp om människorna. Varenda jävel är dum i huvudet, på ett eller annat sätt. Och det är inte en del av deras charm. Alls, faktiskt. Nä, mänskligheten är korkad. Helt jävla dum i huvudet, skitblåst och retarderad. Eller retarderad innebär att man på något sätt härstammar från någonting icke-retarderat, människor är nog bara korkade. Allt vi gör (vi, för jag är också dum i huvudet) är korkat. Är det över huvudtaget lönt att gå omkring och tro att man är någonting, att man fyller någon som helst funktion? Kan hända att man, om man har tur, betyder någonting för någon, men det är då fan inte mycket att komma med i det stora hela. Om jag ska göra en kvalificerad gissning utifrån egna erfarenheter skulle jag tippa att varje människa hinner såra någon annan minst ett dussin gånger under ett liv. Det är faktiskt det vi gör. Vi snackar skit, sårar varandra, skriker, bråkar, slåss, snackar mer skit och ser ner på varandra. Mestadels av tiden går man omkring och ler falskt för att man inte orkar vara ledsen och låtsas att allt är superbra och jätteroligt trots att man befinner sig i ett evigt stadium mellan Riktigt Bra och Jävligt Uselt. Fan så värdelöst, så ytterst fantastiskt skitkorkat. Och inte ens det orkar jag engagera mig i, inte ens människornas infernaliska dumhet skulle kan få mig att ta mig ur stadiet av fullkomlig intinghet. Inte så mycket som en enda vettig liten känsla åt något håll orkar röra sig i mig, ingenting annat än dumheten susar mellan öronen.

Såhär mitt i ett kaos av smutstvätt, snålblåst, illaluktande sopor och ett virrvarr av tjocka skolböcker är det inte lätt att vara lättsam. Hösten må vara vacker, höstkläder må vara snygga, nya skor må vara skoj att använda, men alltihop är förrädiskt. Hösten är kall, kläderna inte nog varma och de nya skorna brister när det kommer till sula och plötsligt finner man sig själv på rygg bland blöta löv.

Det är på sådana här dagar som man inser att ens liv faktiskt är ganska så värdelöst. Inte på ett sådant sätt att det är poänglöst, tråkigt eller innehållslöst, utan bara värdelöst. Det finns vissa saker man borde ha, vissa saker man borde klara när man är 22 år. Jag är värdelös i samtliga av dessa kategorier.

Bil. Nädu, jag har fortfarande inte ens körkort, än mindre en bil. Dessutom tycker jag det är riktigt obehagligt att köra bil, jag retar mig på att jag inte kan. Jag som skulle bli en skitbra bilförare.

Plugget. Nope, helt kass. Har hundramiljoner kompletteringar som släpar och absolut noll ork att göra dem. Dessutom är jag på mitt andra år nu och står fortfarande och velar över vad jag vill bli.

Ekonomin. Jag förstår inte vart mina pengar tar vägen? En gång var jag superduktig på att hålla koll, nu är jag på botten.

Män. Jag är usel på män. Inte i bemärkelsen vänner av manligt kön, utan män som kön. Helt värdelös faktiskt, åtminstonde när det gäller mig själv. Och ärligt talat så känner jag att jag inte orkar med dem, Männen. Fan, nä, drygjävlar.

Leva sunt. HAHAHA! Jag äter sällan och bara onyttigt. Jag dricker för mycket. Jag motionerar ALDRIG och jag snusar hejvilt. Och röker. Sa jag att jag dricker?

Stå upp och pissa
Då en kär vän begärt punkten kan jag inte annat än lägga till den. Stå upp och pissa är en sådan uppenbart viktig sak för alla män i världen. Detta beror förmodligen på att det är en av de få saker som fortfarande i största utsträckning kan genomföras av män. Självklart måste man ha stått upp och pissat för att vara en fullvärdig människa!

Skrev en fantastisk lista idag med min vän och räddare Pernilla PK Karlsson. Listan är över saker man måste genomlida innan man är en fullständig människa och lyder som följer:

Ett jävligt jobbigt breakup
Japp. Ett sådant är väldigt nödvändigt. Ett jävligt jobbigt breakup definieras genom 1) ändlösa tårar. 2) hysteriska anfall av saknad. 3) enorma mängder alkohol. 4) rebound. 5) fler tårar. 6) månader av ångest och desperat genomgång av alla misstag man kan tänkas ha gjort. 7) mer rebound. 8) makeover: hysteriska bantningskurer, frisörbesök, shoppingrundor. 9) tjejromaner. 10) tårar, tårar, tårar.

Minst två seriösa förhållanden
Rent statistiskt borde man genomgå minst två seriösa förhållanden innan man hittar Den Stora Kärleken. Seriösa förhållanden innebär alltså förhållanden där man är ett par i minst 1½ år, eller bor ihop, eller förlovar sig eller på annat sätt är någerlunda övertygad om att detta är på riktigt och på allvar.

Bo själv
Själv. Helt själv. Inte i korridor, inte med en kompis, inte med en partner. Bo själv.

Äta kaka tills man kräks
Förslagsvis inte en kaka man älskar eftersom risken för att aldrig kunna äta den igen är överhängande.

Resa till en annan kontinent
Alla har varit i Grekland, se nått nytt för fan! (Thailand med familjen räknas inte, nej.)

Haft en trekant
Frivillig punkt. Observera att trekanter bör ske när man är singel och då med två främlingar alternativt ytligt bekanta som du inte riskerar att träffa på nästa parmiddag.

Varit älskarinna
Egokick. Moraliskt oförsvarbart.

Sagt upp sig

Vettigt att ha gjort, om inte annat för att man lär sig att jobbet inte är allt.

Gjort slut och blivit dumpad

Ett måste! Att bli dumpad suger, men frågan är om det inte är jobbigare att göra slut...

Ta examen

Ja, jo.

Supa bort plånboken/mobilen/väskan/kameran

Ångest ångest ångest.

Rökt på

Frivillig punkt. Bör ske i ett land där detta är lagligt, alternativt bli tagen av polisen och därmed kunna stryka punkten ovan.

Vakna upp brevid en främling
Lika spännande varje gång! Bonuspoäng om man vågar le och säga "HEJ! Kul! Jag älskar att träffa nya människor! Vem är du?"

Tänka herreGUD varför?!