Förbannade klödderöv

Såhär års är man mer eller mindre obligerad att skriva en årskrönika. Bara att välja vilken vinkling man ska ha på det hela är ju svårt! Jag har i skrivande stund hällt upp en öl i ett glas, plockat fram snusen och letat upp cigaretterna. Jag har inte packat upp någonting mer än datorn, så de två stora väskorna skapar det välbehövliga kaos jag behöver för att kunna skapa och ändå, ändå sitter jag och funderar över hur jag ska gå tillväga. 

Ska man välja en positiv syn på det gångna året? Lyfta fram alla saker som varit bra, alla saker man skrattade och hade roligt åt? Kanske peka på alla ljuvliga stunder från i somras med allt från en spontan Dublinresa, till Urkult i ett tält som släppte in mer vatten än det stängde ute, de väldigt fina dagarna i Stenmarks stuga, de två veckorna med gänget på Nickebo och under introveckan? Eller ska man peka på sådant som inte varit lika kul, sånt som kunde varit betydligt bättre. Saker som skadat en psykiskt under det gångna året, saker som satt taggar i både hjärta och hjärna?

Som jag sa till en vän alldeles jättenyss, mitt författarskap brister när jag ska skriva om någonting positivt. Jag skriver bra om arga och ledsna saker. Jag skriver allra bäst när jag är förbannad. Men man kan ju inte börja ett nytt år med en negativ inställning, det förstår ju nästan vem som helst. Ska man kanske skriva en krönika om varför man dricker alkoholhaltiga drycker på nyårsafton? Det skulle bli en bra krönika, ska nog skriva den när jag är bakfull på nyårsdagen. Kanske ska man reflektera över vilket ovanligt känslosamt år det har varit?

Ja, det där sista tilltalar mig. Det har varit ett jävligt år, i alla bemärkelser. Jag misstänker att det är så de funkar, åren. Det tog mig nästan 23 år att förstå, fantastiskt. Jag skrev i testgrejen jag snodde av Ida att jag nog varit ledsnare det här året än förra, och det är nog så sant. Men nu när jag reflekterar över det kan jag snabbt konstatera att det beror på att jag haft fler saker att vara ledsen över, och det mina vänner, är fanimej en vinst! Man kan ju bara hoppas att den känslomässiga bergochdalbana (f.ö. ett mycket roligt ord om man frågar våra vänner Joni och Timo, som hälsar så mycket till alla!) som 2008 varit har gjort en till en lite bättre människa inför kommande år. Man kan hoppas att alla saker som hänt har format en till någon med lite mer självinsikt, lite bättre vänner och mycket bättre inställning.

Inför nästa år kan det vara bra att komma ihåg att: pissiga saker kommer fortfarande vara pissiga, dåliga saker kommer fortfarande hända bra människor. Det kan vara bra att förberede sig på att: några får hjärtat krossat, att några kommer vara ledsna. Det är vettigt att minnas att: det alltid kommer finnas saker som ställer till det, det alltid kommer finnas de som man inte håller med.

Nej men vänta lite nu, vad hände med min positiva inställning till det nya året? Nä, go vänner, jag tänker inte ljuga. Men jag kan säga som det är, att jag hoppas för alla jag bryr mig om att 2009 ska bli ett av de bästa åren i ert liv. Jag hoppas innerligt att ni slipper sorg och krossade hjärtan, jag hoppas att ni är glada och lyckliga hela året. Jag hoppas att ni alla vinner en miljon var på triss, att ni aldrig är bakfulla och att ni klarar varenda tenta utan problem. Jag hoppas att ni åker med till Hassela och köper toast varje gång fiket är öppet. Jag hoppas allt detta för att ni är de som sett till att jag kommer minnas 2008 som ett bra år. Det är ni, mina vänner, som har fått mig att skratta mer än ni fått mig att gråta. Ni är helt underbara, ni stöttar och ställer upp. Utan er skulle 2008 vara väldigt tomt och tråkigt, inga glada varma minnen att plocka fram när livet känns grått. Tusen och åter tusen tack till er alla! Och så ett litet extra speciellt tack till dig min vän, som alltid ställer upp och lyssnar, hur befängd och dum jag än är. Du är min klippa, och det är jag evigt tacksam för!

Jag kan bara känna nu när jag sitter här, med min folköl i glas och en glad katt att jag är ganska lycklig. Det känns bra, för jag är faktiskt värd det. Det känns bra, för nästa år kommer bli ännu bättre. Hoppas jag.

Skål då, med folköl, för ett gott slut och ett gott nytt år!

Dramatisk Personae:

Anette Gustavsson, stressad mamma

Tomas Persson, förvirrad och sur pappa

Frida Gustavsson, återvända förlorade dottern

Elias Gustavsson, bonnläpp till lillebror

Seth, stor, korkad schäferhane

...det kan vara svårt att bli riktigt nöjd.

>.<