Förbannade klödderöv

44.000. Det får jag för att mamma har dött, från nån försäkring hon haft via sitt pensionsbolag. 44.000. Det är ganska mycket pengar. Man kan köpa en hel del för det. Massvis av inredning från andra ställen än IKEA, t.ex. Eller en superlyxig resa till Thailand för två. Eller en helt okej bil.

En helt okej bil.
Jag hade mycket hellre haft en mamma.

Jag har semester. Alltså, betald semester. I tre veckor. Jag är ledig i tre veckor och får betalt för det. Det är ganska sjukt. Tre veckor. Och några dagar. Det är väldigt lång tid.

Så hur inledde jag min allra första, tvättäkta, semester? Jorå. Jag lämnade mitt jobb, åkte hem. Tog på mej fin-klänningen för att fira att mina ben inte är lika skummjölksblå som dom brukar vara. Blev full med kollegorna. Gick på hårdrocksklubb i kläder som inte var ett dugg hårdrock. Åkte hem. Vaknade skitbakis. Käkade pizza. Tänkte att man kanske skulle ta och se dom där Star Wars filmerna som folk verkar så förtjusta i. Sneglade lite för första (gamla) filmen. Tappade tråden och spelade Wordfeud med mamman istället.

Nu ska jag läsa ut en dålig deckare och lyssna på Tom Waits.

Den kunde ha börjat sämre, semestern. Det kunde den verkligen.

Så har dagen äntligen kommit.

Ett väldigt litet steg för människan, men ett mycket stort steg för mig. Det satt långt inne, det här beslutet. Tog lång tid att fatta. Kändes som ett enormt kliv in i någonting okänt och sjukt läskigt. Nästan större än att ta körkort, faktiskt. Men jag gjorde det, tillslut.

Jag har skaffat iPhone.

(nej, inte facebook. iPhone.)

Ja, som bekant är det ju ett tag sedan det blev nått ligga av. Snart ett halvår sen, för att vara uppriktig. Och man kan ju undra, hur en ganska snygg och riktigt rolig fjälla (heh...) som jag möjligen kan behöva gå utan i en stad som Malmö. Det finns flera orsaker till detta, naturligtvis, men jag ska illustrera det hela med en liten berättelse ur det verkliga livet.

Jag träffade en kollega på en fest. Han fick mitt nummer. Vi smsades.

Vi sågs och gjorde oskyldigheter 5 dagar senare.

Ytterliggare två dagar senare åkte jag hem till honom på kvällen. Då ägnade vi oss åt sådant som man inte behöver uppdatera fultalet för.

Morgonen efter tycktes det att det var dags för nästa steg i vår ”relation”. Akut kondombrist upptäcks. Fanns inte ens en enda. Hade istället världens i särklass längsta (ca 5 timmar) och mest frustrerande förspel. Åkte hem, köpte kondomer på vägen.

Planerade att ses igen den kvällen, men ställde in p.g.a. rådande familjeomständigheter.

Sen gick det en vecka då jag jobbade natt men han dag och ingenting gick ihop.

Planerade nytt försök veckan därpå, onsdagskvällen. D.v.s. idag. Vilket den uppmärksamme läsaren har begripit inte blev av. P.g.a. att hans snart 2 åriga son blev magsjuk. Och eventuellt hade smittat honom.

Nu gör vi ett nytt försök imorgonkväll. Men eftersom min karma hittills inte visat någon som helst goodwill så kommer jag med största sannolikhet få mens i natt.

Vilket även saboterar back-up planen som är måndag kväll.

Sen är den veckan rökt, för han åker bort och jag är på jobbet.

Så veckan efter kan vi eventuellt börja titta på att hitta en ny tid då våra scheman inte krockar och han inte ska packa efter sin bodelning och/eller leka med samt natta barnet.

Hittills har det gått 3 veckor sedan han fick mitt nummer. Seriöst, jag väntade inte ens tre veckor innan jag gav bort min oskuld till Oskar.

Knusslig får inte knulla, säger Jens.
Det får fanimej inte oknusslig heller, säger jag.

Det är lite mycket just nu. Det är budgivning på en lägenhet (åååh, som jag vill ha den!). Det är någon form av romantisk (eller ja, alltså... icke-platonisk iallafall) beblandning med person som är bevisat fertil. Det är massor med jobb men snart semestertid. Det är intensiv längtan och väntan på föräldrarnas nya familjemedlem. Det är beslutsångest vid val av anti-frizz & värmeskydds-produkter för håret. Ett plötsligt uppkommet nagellacksberoende. En erbjuden utbildning genom jobbet. En nystartad vänskap som känns helt rätt. En förhoppningsvis återfunnen läslust (noll böcker på tre månader, just sayin'). Det är ständiga fester med ganska störda kollegor. Det är Ullareds-resor med systern. Det är ganska kaos. Som vanligt.

Dessutom har jag klippt lugg. Med plattat hår ser jag numera ut som en rödhårig version av Loreen. Eller en nazi-skolfröken, som en arbetsrelaterad person uttryckte det.